Jag sitter i Hyper Islands kontor i Stockholm och har nyss pratat med Paulo Barcelos, co-founder av Kids Hack Day.
Rummet är fullt med barn av olika ålder som skapar och programmera olika sorts robotar med hjälp av Quirkbots och Strawbees - och en massa kartong, tejp och sax.
På ytan är det kaotiskt - alla jobbar på olika sätt och har väldigt olika idéer om varför de är här och vad målet är. Vissa barn jobbar helt ensamt, andra tar hjälp av föräldrar eller volontärer som finns omkring. Andra samarbetar och skapar tillsammans.
Tekniken krånglar ibland och det tar lite tid för varje barn att hitta en arbetsplats som passar - kanske på golvet, kanske vid ett stort bord eller kanske i en av de tystare rum kopplat till stor salen.
En sak som alla hålla på med - lärande!
De upptäcker nya saker, löser problem, uttrycker sig och får resultat direkt. Det är mycket bekräftelse från vuxna och barn uppskattar varandras skapelse. Som lärare beundrar jag personerna bakom Kids Hack Day!
Som när vi besökte Jayway i december tänker jag mycket på vad vi kan lär oss från arbetsplatser som möjliggöra olika sätt att arbete som passar olika sorts arbetsuppgift och olika sorts personer - på ett lugn, lekfullt, kreativt och allvarligt sätt.
Snart ska vi gå hem - 5 timmar har flugit iväg.
Flummiga, kaotiska och open-ended arbetsuppgifter är jag expert på att ge till mina klasser. Men nu börjar jag fundera mer över hur vår fysisk miljö i Hagaberg - möbler, utrymme, hur vi fördelar salar - kan möjliggöra nya sätt att arbeta och samarbeta.
